Australien

Just nu tänker jag inte på mycket annat än läget i Australien. Herre, vad läskigt alltså. Det brinner ju överallt därikring Victoria! Jag läste i Metro att man hade beskrivit det som om helvetet kommit på besök. Det är ju helt galet! På DN ser man hur aluminiumfälgar från bilar smälter... Jösses!

Det är underligt alltså, hur naturkrafter kan ödelägga precis allting i sin väg, och hur vi än kämpar så kan vi inte göra någonting åt det. Vi står som förlamade, och våra handlingar får ofta ej de följder vi hoppas på.

Jag tycker om dramatiskt väder. Jag älskar när himlen är så blå och solen skiner så starkt att det gör ont i ögonen. Jag är totalt nerkärad i ösregn (jag var i himlen när jag tillbringade 2 månader på Zanzibar under pågående regnperiod). Jag tycker stormar är fantastiska att titta på, lyssna till och befinna mig i (så länge de är av rimlig styrka då förstås). Jag fascineras av att vara ute i vind så stark att man får kämpa för att hålla sig stående. Ja, jag gillar väder.

Men, det kan vara förbannat skrämmande också ska gudarna veta. Och ändå har jag haft turen att inte befinna mig i en sådan situation att jag verkligen fasat för mitt liv eller min säkerhet. Till skillnad från många down under nu, menar jag.

Därför skänker jag de mina tankar idag och hoppas, innerligt, att de klarar sig så bra undan hemskheterna de bara kan.

När nåt sånt här händer - bränder i Australien, jordbävning i pakistan, el ninjo, katrina, ja allt som ligger i samma liga, så inser jag, återigen, att det är inte människan som styr. Långt ifrån. Moder Jord är långt starkare än oss alla tillsammans.

Tål att tänkas på.